Vill du peka finger, finn

en spegel först


2020-08-26 - KRÖNIKA. Det var inte jobbet som knäckte mig. Det var jag som knäckte mig. Att inse det kan vara obekvämt skriver Linus Jonkman i sin krönika och poängterar att det är viktigt att vara självkritisk nog att inte förskjuta ansvaret på andra.

Alla tycks ha haft “en chef som är psykopat”. Samma chef bär skulden för alltifrån utmattningssyndrom till arbetsplatsmobbning till orimliga arbetskrav och ansvarsområden som fått oss att ligga vakna. Vi är många som bränt ut oss.

Den 31 mars 2016 började dock nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) att gälla. Dessa lägger ett större ansvar på arbetsgivaren för arbetsmiljön. Som hr-chef kan jag summera den så här: Allt är arbetsgivarens fel.

De nya föreskrifterna är det som i Hollywood benämns som “lazy writing” - När manusförfattaren inte orkar hitta bra svar utan parkerar gåtan i en enkel slutsats. (Manusförfattaren är regeringen)

När Jan diagnosticeras för utmattningssyndrom för andra gången är det som regel arbetsgivarens fel (hans chef var “psykopat”). Att Jan har en fritid med småbarn, fasadrenovering, biodling, kattpensionat, vin-influencer-aspirationer, restauration av fars gamla fiskebåt, träning inför ironman samt är i en bitter skilsmässotvist är vanligtvis tabu att beröra. Gud nåde den arbetsgivare som har åsikter om Jans livsval. Det var ju hans utökade ansvar för ordermottagningen som knäckte honom.

Dr Julian Rotter ägnade sig åt diabetes. Han såg ett pikant mönster hos de som fick diagnosen: de antingen förbättrade sina livsvanor eller försämrade dem. Få fortsatte på samma sätt som tidigare. Han studerade detta fascinerande vägval och patienternas livsåskådning. Det visade sig att de som försämrade sina livsval ansåg att deras liv kontrollerades externt - Att det var otur, karma, dna eller Gud. Därför “gav de upp”. De som förbättrade sin livsstil hade istället en bild av att de själva genom medvetna val, fokus och ansträngning dikterade sina liv. Det förstnämnda perspektivet kom att kallas extern kontrollfokus och det senare intern kontrollfokus. Föga förvånande ger intern kontrollfokus högre tolerans för stress - eftersom du inte känner dig som ett offer för omständigheterna.

Vi bränner ut oss i en takt som är bisarr. En period av utmattning är lika vanligt som att dra ut en visdomstand. Samtidigt har vi gjort en livsstil till norm som är gränslöst aktiv och ambitiös på många fronter. Jans livsval är inte fel. Jag säger att utmattning uppstår i summan av arbetsliv och privatliv. Det vi väljer att göra är aktiva val och det är viktigt att ta ansvar, att ha ett internt kontrollfokus snarare än att på reflex tillskriva andra ansvaret. Vi måste vara myndiga. Jag har själv varit Jan. Det var inte jobbet som knäckte mig. Det var jag som knäckte mig. Att inse det kan vara obekvämt, men det är viktigt att vara självkritisk nog att inte förskjuta ansvaret på andra (något som kan vara bekvämt)*. Ansvarsförskjutning dömer oss att upprepa samma mönster gång på gång eftersom vi glömmer vem som varit på brottsplatsen varje gång. Finn en spegel innan du pekar finger.

*det finns absolut osunt ledarskap som leder till sjukskrivningar. Det är dock långtifrån en självklarhet att det är anledningen.

LINUS JONKMAN

Personalchef, författare och föreläsare


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN