Vad är det egentligen som händer med strejkrätten?


2019-01-30 - "En riktig hyllning, dock med viss gäspning, till den svenska ­modellens ära." Så beskriver vår krönikör Tommy Iseskog Arbetsmarknadsdepartementets ­förslag efter stridsåtgärds­utredningen.

Nyligen beslutade regeringen att de förslag till vissa ändringar av strejkrätten som presenterades av strids­åtgärdsutredningen inte skulle läggas till grund för ­lagstiftning. I stället meddelade regeringen i samma stund att man avsåg att ”gå vidare” med de förslag till lag­ändringar som LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv ­enats om och lagt på regeringens bord.

Trots det mycket speciella politiska läget har arbetsmarknadsdepartementet utarbetat en departementspromemoria (Ds 2018:40) med förslag till vissa ändringar av konflikträtten. Arbetsmarknadsdepartementets promemoria innehåller i princip de förslag till lagändringar som återfanns i det ovannämnda förslaget från arbetsmarknadsparterna.

Det är viktigt att framhålla att de nu framtagna för­slagen i allt väsentligt, med något relativt oviktigt undantag, handlar om en facklig organisations rätt att vidta stridsåtgärder gentemot en arbetsgivare, som sedan ­tidigare är bunden av ett kollektivavtal med annan facklig ­organisation.

Utgångspunkten för strejkrätten är att en facklig organisation ska ha rätt att vidta en stridsåtgärd i syfte att teckna ett eget kollektivavtal. Samtidigt ska noteras att det enligt fast praxis inte är tillåtet för en facklig organisation att ­vidta en stridsåtgärd med avsikten att undantränga ett ­kollektivavtal som redan gäller för arbetet ifråga. Det är också klart att, i händelse av konkurrens mellan två ­tecknade avtal, det först tecknade avtalet har försteg framför det senare tecknade avtalet i tillämpningen. Med andra ord: om ett villkor i ett yngre kollektivavtal strider mot villkor i ett äldre kollektivavtal, får villkoret i det ­yngre ­avtalet inte tillämpas.

Arbetsmarknadsdepartementet föreslår nu att det i medbestämmandelagen (paragraf 41 d) införs förbud mot stridsåtgärd mot en arbetsgivare, som redan är bunden av kollektivavtal för arbetet ifråga,

1. om åtgärden inte har till ändamål att träffa kollektiv­avtal,

2. om den fackliga organisationen inte har förhandlat om de krav som ställs,

3. om den fackliga organisationen som villkor för att upphöra med en stridsåtgärd uppställer andra krav än de som har förhandlats eller

4. om kraven avser vilken rättslig verkan som det krävda kollektivavtalet ska få.

De i lagtexten formulerade om-satserna innebär ­följaktligen att en stridsåtgärd måste syfta till att teckna kollektivavtal och till exempel inte användas som ­missnöjesyttring, att de krav som ligger till grund för en stridsåtgärd måste vara förhandlade mellan parterna och att det fackliga kravet inte får handla om kollektiv­avtalets ”rättsliga verkan”. Det sistnämna är en ”hänvisning” till de ovannämnda principerna om att stridsåtgärder inte får syfta till att undantränga kollektivavtal och att det äldre kollektivavtalet har innehållsmässigt företräde framför ett yngre kollektivavtal vid kollektivavtalskonkurrens.

Härutöver innehåller departementspromemorian ­ förslag om att i medbestämmandelagen (paragraf 41 e) skriva in ett förbud för såväl arbetsgivare som ­arbetstagare mot att vidta eller delta i en strids­åtgärd, som har till ändamål att utöva påtryckning i rättstvister. Detta förslag är rimligen föga ­kontroversiellt, eftersom det såvitt bekant ­praktiskt taget aldrig före­kommit eller före­kommer att stridsåtgärder vidtas i syfte att påverka en pågående rättstvist.

Arbetsmarknadsdepartementets ­förslag är väntat. Det kan också konstateras att det i praktiken knappast alls ­förändrar världen eller verkligheten i arbetsmarknadskonfliktsammanhang. Den grundläggande principen om att en facklig organisation har rätt att ­nyttja konflikträtten i syfte att få ­teckna ett eget ­kollektivavtal står orubbad. Likaså ­består principen om det äldre ­kollektivavtalets företräde framför det yngre kollektivavtalet i händelse av avtalskonkurrens.

De föreslagna förändringarna ­för­tydligar konflikträttens ändamål (utöva ­påtryckning för att åstadkomma ­kollektivavtal) och markerar den viktiga kopplingen mellan förhandling och ­nyttjande av ­konfliktvapen. En riktig hyllning, dock med viss gäspning, till den svenska ­modellens ära. Något ­annat var heller inte att vänta, trots den bullrande politiska ansatsen för ett och ett halvt år ­sedan när stridsåtgärds­utredningen tillsattes.

TOMMY ISESKOG


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN