Stödet brister efter hot och våld


2020-02-13 - Nästan varannan anställd som råkar ut för hot eller våld på jobbet saknar stöd av sin arbetsgivare. Men situationen är långsamt på väg åt rätt håll, visar siffror från Brå.

Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att ­nästan varannan anställd som råkar ut för yrkesrelaterat hot och våld saknar stöd av sin arbetsgivare efter händelsen.

– Det är allvarligt. Både för enskilda arbetstagare och för hela verksamheten. Man ska ju veta att man blir omhändertagen om något händer, säger Pia Schyberg, sakkunnig på Arbets­miljöverket.

Arbetsmiljöverket har gjort vissa tillsynsinspektioner vad gäller stödet.

– Vi hade med frågan när vi till exempel inspekterade socialsekreterarnas arbetsmiljö. Men utifrån den här statistiken kan vi se att det behövs mer information och kravställande.

Brås siffror visar dock på en svag utveckling mot att fler säger att de får stöd av sin arbetsgivare.

Enligt Krister Colde, arbetsmiljöombudsman på Handels, fungerar stödet bättre på större företags- kedjor, som både har hr och säkerhetsfunktioner. Det ser Handels regionala skyddsombud, som alltid åker ut på arbetsplatsen efter att ett rån eller rånförsök inträffat.

– Mindre butiker har ofta inte samma resurser till stöd.

Fackförbundet har lyft frågan, eftersom hot och våld som drabbar medlemmarna successivt har ökat. Parterna är överens om att det ska finnas stöd och det finns även med i Handelsanställdas kollektivavtal. Enligt avtalet ska arbetsgivaren vid rån, rånförsök, hot eller överfall svara för att de drabbade arbets­tagarna får vård och behandling omedelbart. En försäkring ska också finnas som garanterar upp till tio behandlingstillfällen med samtalsstöd, förklarar Krister Colde.

– Vi säkerställer skyddet genom kollektivavtalet. Det ska inte bara täcka rån utan även andra traumatiska händelser, som hot och trakasserier.

Kommunal har också arbetat med att få arbetsgivare att förebygga hot och våld. Frågan om stöd står dock inte med i några kollektiv­avtal, enligt Peter Larsson, förbundsombudsman på Kommunal.

Hur jobbar ni med frågorna?

– Vi har tagit fram en arbets­miljö­policy, där vi belyser ett antal punkter, som arbetsorganisation, bemanning och hot och våld. I det ligger även ansvarsstrategier kring hur man ska förebygga hot och våld, och vad man ska kräva efter att något inträffat.

Bland Kommunals medlemmar är personal inom vård och omsorg, kollektivtrafik och blåljuspersonal mest utsatta.

– Det är sorgligt att inte fler får stöd. Det ligger ju i arbetsgivarens skyldighet att personalen ska må bra.

Skyddsombuden kan se till att det finns en krisplan på arbetsplatsen, enligt Peter Larsson.

– Företagshälsovården ska kontaktas, och facket kan också hjälpa till i anmälan med arbetsskada och tillbud. Om arbetsgivaren inte tar tag i problemet, kan skydds­ombudet vända sig till arbetsgivaren med en 6:6a.

Arbetsgivarorganisationen SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har jobbat aktivt. Men det finns en del kvar att göra vad gäller stödet, enligt Gunnar Sundqvist, utredare på SKR.

– Vi kan inte slå oss till ro med att det bara är hälften som känner att de fått stöd. Det är något vi måste bli bättre på och jobba mer strukturerat med.

Vad kan hindra ett bättre arbete?

– Att chefer har lite för många underställda, och inte har organisatoriska förutsättningar. Det kan exempelvis handla om att man har anställda som jobbar skift, att ­händelser inte anmäls och inte kommer till chefens ­kännedom.

ENIKÖ ARNELL-SZURKOS


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN