Profilen: SJ:s hr-direktör byter spår


2019-10-22 - Han har arbetat med hr-frågor i 41 år, i en tid av förändring, i samhället och på arbetsmarknaden. Nu går Peter Blomqvist, hr-direktör på SJ, i pension. Vi träffade honom mitt i perrongbytet.


Peter Blomqvist. Foto: Elsa Frizell.

SJ regionaltåg mot Norrköping, Linköping, med avgångstid 15.03 avgår strax från spår 11. Högtalarekot klingar av, målmedvetna massor rör sig genom ankomsthallen. Ljuden är så många och hallen så stor att de absorberas upp till ett jämnt brus.

- Här är hemma! säger Peter Blomqvist.

Han pekar upp mot fönstren som vetter ut mot ankomsthallen. Där hade han sitt kontor under många år. Med fönstren öppna rakt mot det pulserade livet på Stockholms central. Och det är just pulsen som fått Peter Blom Blomqvist att stanna 37 år på SJ, 19 av dem som hr-direktör.

- Tåg är en kul produkt och betyder något för samhället. Eftersom SJ betraktas som en viktig samhällsaktör, synas också allt vi gör i sömmarna vilket innebär att vi hela tiden måste leverera på topp, det har triggat mig, säger Peter Blomqvist.

Nu går han i pension och ser fram emot att utforska fritiden och göra saker han förut inte hunnit så mycket. Till dem hör fjällvandring, skidåkning, rustning på sommarhuset i Jämtland och vara med barnen och de fyra barnbarnen. Och så resa, både i Sverige och utomlands.

- Det känns jättebra och det känns som att jag går på topp. SJ ligger bra till, järnvägsfrågor är populära och det görs stora investeringar. Jag har också fått till en väl fungerande hr-avdelning. Det här har varit en lång resa och det har hänt massor.

Peter Blomqvist skrattar till och säger att arbetslivet har varit som i olika epoker. Och när han berättar om sin tid på SJ är det som att få åka med på en guidad tur i ett samhälle och en arbetsmarknad i förändring. En resa från ett kollektivt fokus till ett individuellt bland de anställda, om ett försvagat fack och om medarbetare med högre krav och ett förändrat ledarskap. Och teknikutveckling såklart. Det allra första jobbet, efter utbildningen till socionom i Östersund, var 1978 som personalsekreterare och rekryterare på Stockholms stad. Där hade han fast bordstelefon och skrivmaskin. Någon dator var han inte i närheten av. Däremot förberedde han personalinformationen för hålkortsstansarna så att informationen kunde gå in i stordatorcentralen.

Sitt första jobb på SJ fick han samtidigt som ett erbjudande på Ericsson men valet föll på SJ som kändes spännande.

- De hade en väldigt modern och avancerad rekryteringsprocess men samtidigt en ålderdomlig organisation. Detta var första gången Sj anställde akademiker, allt från ingenjörer, till ekonomer och personalvetare och nu skulle de göra om organisationen.

Akademikerna var ju inte ”järnvägare”, därför inleddes tjänsten med ett års introduktionsutbildning.

- En akademisk utbildning var inte så mycket värt i deras ögon utan det var först när man blev järnvägare som man blev riktigt accepterad. Jag fick lära mig otroligt mycket. SJ som då annat hade bussar, hotell, färjor, maskinavdelning hade drygt 30 000 anställda.

Året var 1982 och SJ skulle för första gången bygga upp personalkontor. Tidigare hade personalfrågorna klumpats ihop under allmänna frågor. Peter Blomqvist började att arbeta med förhandlingar.

- Det var lite chockartat, facket var extremt starkt. Om de inte fick nästan 100 procent som de ville så slängde de boken i bordet och lämnade rummet. Det var väldigt tuffa attityder.

Efter två år blev Peter Blomqvist rekryteringsansvarig på rekryteringsenheten.

- Då var hr väldigt uppdelat men en modernisering kom 1988. Då gjordes en rejäl modernisering av affärsverksamheten och mer fokus lades på ekonomi och lönsamhet.

Man skrotade i denna veva de lokala personalkontoren och bildade regionala personalavdelningar, och gjorde dessa avdelningarna ”närmre affären”.

- Jag blev erbjuden mitt första personalchefsjobb och hamnade i en ledningsgrupp tillsammans med de andra cheferna. Detta blev ett sätt att integrera personalfrågorna med verksamhetsfrågorna.

1996, vid 42 års ålder blev han erbjuden personalchefsjobbet för persontrafikdivisionen, det som är SJ idag.

- Jag fick ett eget kontorsrum som var på 40 kvadrat och till det ett eget konferensrum på 20 kvadrat. När man tänker på det nu är det helt sanslöst, skrattar Peter som de sista åren på SJ satt i öppet kontorslandskap.

Jobbet som personalchef innebar större utmaningar, de strategiska frågorna blev fler och handlade mer om hela affärsverksamheten än bara om personalfrågorna. Samtidigt fick personalfrågorna en mer central plats inom SJ.

Som en röd tråd genom alla år går förhandlingarna med facket som många gånger blev mycket hårda. Men Peter Blomqvist beskriver ändå att när det blåste som allra hårdast var också då alla samlades med en enad front. Om än med kniven på strupen.

Det var när SJ splittrades upp i flera fristående bolag 2001 som det uppdagades att persontrafiken inte alls var lönsam. SJ behövde inkomsterna från de andra verksamheterna som nu var avknoppade.

Peter Blomqvist som i samma veva blev hr-direktör för SJ AB fick det hett om öronen.

- Från att ha gått från ett stort affärsverk med stora ekonomiska möjligheter att bedriva personalarbete blev vi ett litet bolag som i princip fick vända på alla stenar. Vi fick bland annat säga upp 700 människor på en personalstyrka på 5000.

För att överhuvudtaget överleva fick SJ ett kapitaltillskott på 1,5 miljard från staten. Det var verkligen kris.

- Men det som hände var, att när det blåste som hårdast och alla hade förstått det, då fick vi en gemensam fiende och det var att sänka kostnaderna. Alla ställde upp, även fackliga organisationer.

- I början när jag träffade de fackliga så handlade det mer om ideologi än företagsverksamhet men när man kunde se att persontrafiken inte gick runt var de tvungna att se verkligheten och tillmötesgick förändringar som var nödvändiga.

Efter tuffa och långa förhandlingar kunde Sj bland annat ändra yrkesroller. De tog bort tågmästartiteln och införde tågvärdar som var en billigare anställningsform som inte behövde lika mycket utbildning.

Sedan stålbaden 2002-2003 blev Sj lönsamt men Peter Blomqvist beskriver en organisation som var ”in på bara benet”. Hr-avdelningen rekryterade, rehabiliterade och betalade ut löner. Och utbildade i nödvändiga säkerhetsfrågor och släckte bränder. Inget mer. Att jobba med värdegrund och ledarskapsutveckling var det inte tal om.

2004 uppdagades att sjukfrånvaron var skyhög på Sj. Peter Blomqvist fick ekonomiska resurser och ledningens fulla stöd att arbeta systematiskt med frågorna.

- Från 2004 till 2006, gick vi från 9 procent sjukfrånvaro till 4,2, vilket är extremt lågt med tanke på den verksamhet vi bedriver.

Fokus i frågan och snabbhet i rehabiliteringen lyfter Peter Blomqvist fram som nycklar till framgången. Vilket inte minst visade det sig då de tappade fokus och sjuktalen steg igen.

- Sakta missade vi skärpan, ställde inte samma krav på ledarna, för att vi tänkte att nu rullar det. När sjuktalen 2014 nådde 6 procent tog vi återigen stortag, fick styrelsens starka stöd, jobbade metodiskt igen, så nu är vi åter nere på 4,8 procent.

Han lyfter fram hur centralt det är i rehabiliteringen att bli sedd, lyssnad på och att bli tagen på allvar. Något han haft med sig genom arbetslivet ända sedan intresset för hr-arbetet väcktes under värnplikten som personalvårdassistent på I 15 i Östersund.

- Där lärde jag mig av bra befäl hur viktigt detta är. Och hur viktigt det är att ställa krav, att hjälpa inte alltid är att serva.

Under de många och stora uppsägningarna har detta varit ledord.

- Om medarbetaren känner sig lyssnad på och fått en förklaring med respekt. Då går det ofta bra och då blir de svåra personalfrågorna man måste göra ändå roliga.

Det bidrar till, att det som han beskriver som de tuffaste perioderna på SJ, ändå varit de han är mest stolt över, för att han känner att han gjorde det så bra som det var möjligt.

- Det är klart att det har varit tufft med omställningar som drabbat så många men det har å andra sidan stärkt mig. Att jag gjorde något bra av utmaningarna. Det här jobbet är aldrig en dans på rosor bara. Men kan man göra det bästa i varje situation och förklara det, då känns det bra i magen.

- Men jag har fått jobba med sig själv också. Jjag brukar alltid försöka se det större perspektivet, kliva ur bubblan och åt sidan och betrakta det som hänt med lite distans. Då kan jag se saker klarare. Och landa i att det är rätt fast det gör ont.

Under 2000-talet har SJ arbetat allt mer med värdegrund, företagskultur och ledarskapet. Bland annat har de återkommande dialogmöten. Peter Blomqvist sätter armarna i kors och gör en trumpen min.

- Jag vet inte hur många möten jag varit på som börjat med att deltagarna sitter såhär. Men efter en dag där hundra människor från hela organisationen, allt från trafikledning, lokförare och tågvärdar, pratat en hel dag om viktiga frågor ökar förståelsen över alla gränser. Det har varit extremt uppskattat.

Peter Blomqvist pratar om att det skett en förflyttning. Att hand i hand med ledarutveckling och värdegrundsarbetet och i takt med att arbetsgivarna lyssnat mer på personalen, så har fackets roll blivit mindre viktig.

- Det finns alltid viktiga fackliga frågor, men inte på den magnituden som det tidigare var.

Och medarbetarna är stolta över SJ trots all kritik för tåg som inte kommer i tid.

- Det har synts i medarbetsundersökningarna. Tidigare var det fler som trivdes bra med arbetskamrater och därför stod ut med resten och man var kanske inte nödvändigtvis särskilt stolt. Nu märker vi att man är stolt därför att man vet att vi gör allt som står i vår makt för att få detta att fungera. När vi säger att vi investerar eller ska ge fortbildning, så vet alla att det är sant. Medarbetarna litar man på att vi kämpar åt samma håll, även om det inte är optimalt och tågen inte kommer i tid.

- Så stoltheten finns där i företaget, om vi bara kunde få leveransen att fungera hade det varit underbart säger Peter och skrattar stort.

ELSA FRIZELL

Om Peter Blomqvist:

Ålder: 65

Familj: Fru, två barn och fyra barnbarn.

Bor: Gärdet i Stockholm.

Kommer från: Bräcke i Jämtland

Favorittågsträcka: Östersund-Storlien

Om Sjs uniform: Har förföljt mig. Men jag tycker att vi haft bra regler. Man måste få utrycka sig som den man är å andra sidan vara representant. Tiden var nu mogen för en könsneutral uniform.

Modelljärnväg som liten: Jadå, en fin Merklinbana.


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN