Registerkontroller ett
trubbigt sätt att utreda


2018-05-04 - KRÖNIKÖREN: Det är enfaldigt att tro att en registrerkontroll skulle avslöja om en person är ohederlig. Det skriver Tommy Iseskog som betonar att det aldrig kan ersätta ett seriöst genomfört anställningsförfarande.


Frågan om registerkontroll har varit aktuell i flera år. -Begreppet registerkontroll står för arbetsgivarens begäran om att en arbetssökande eller arbetstagare ska uppvisa -utdrag ur belastningsregistret. Regeringen har i olika sammanhang uttalat att man avser att lagstifta om ett principiellt förbud mot registerkontroll. Tanken med en sådan lagstiftning är att arbetsgivaren inte ska ha rätt att göra -registerkontroll utan att ha stöd för begäran om utdrag ur belastningsregistret i lag eller annan författning. Syftet med ett principiellt förbud mot registerkontroll är att öka skyddet för den personliga integriteten och ska ses som en del i ett ökat politiskt intresse av att – i tider av möjligheter till ökad insyn i privatlivet – värna individens integritet.

I dag finns som bekant lagstiftning som kräver att -arbetsgivaren i vissa fall gör registerkontroll före anställning, till exempel av skolpersonal.

Efter många beredningsturer i regeringskansliet har nu en utredning tillsatts med uppdraget att se vilka undantag, utöver den lagstiftning som redan finns, som behövs i annan författning, om det principiella förbudet mot registerkontroll införs. Utredningen ska presentera sina förslag senast i januari 2019. Först därefter kan det alltså i praktiken bli aktuellt med ett principiellt förbud mot registerkontroll.

Enligt min mening är den intressanta frågan inte om ett förbud mot registerkontroll bör införas. I stället är det -intressant – och viktigt – att fråga sig vad arbetsgivare -avser att kontrollera och tror sig kontrollera genom registerkontrollen. Det finns nämligen en uppenbar risk att -registerkontrollen blir en ursäkt för att inte bedöma en arbets-sökandes personliga lämplighet i de olika känsliga hän-seenden som ryms inom begreppet vandel.

Låt mig påminna om ett statistiskt faktum: de flesta -personer som har en ”tveksam vandel” (ett tjusigt uttryck som står för levnadssätt, uppförande, etcetera) finns inte i belastningsregistret. Förvisso kan det vara viktigt för en arbetsgivare att få reda på om en arbetssökande -eller -arbetstagare har lagförts för en brottslig handling, men att tro att den kontrollen på ett avgörande sätt avslöjar individers ”hederlighetstillstånd” är – med förlov sagt – enfaldigt.

I den mån en arbetssökandes vandel har betydelse för en anställning, måste arbetsgivaren helt enkelt ställa relevanta frågor till den arbetssökande och/eller referens-personer. Om en arbetssökande i den situationen lämnar en felaktig uppgift och uppgiften objektivt hade betydelse för till exempel träffande av ett anställningsavtal, kan svekregeln i vår allmänna avtalslag vara tillämplig (se till exempel AD 1980 nr 89, AD 2005 nr 64 och AD 2014 nr 39).

Det är med andra ord oerhört viktigt att påpeka att en genomförd registerkontroll i vilket fall aldrig kan ersätta ett seriöst genomfört anställningsförfarande. Dessutom måste en arbetsgivare alltid överväga om, på vilket sätt och i vad mån den privata vandeln överhuvudtaget har, bör ha eller kan ha för betydelse i ett anställningsförhållande. Att en arbetstagares vandel kan ha stor betydelse i till exempel rättsvårdande funktioner torde vara ostridigt (se till exempel AD 2007 nr 63).

Att respekt i största allmänhet för liv och hälsa har betydelse i vård- och omsorgsfunktioner borde vara självklart (se till exempel AD 2016 nr 48). Att -åtminstone ha respekt för annans äganderätt om man i sitt arbete hanterar andras pengar, har sannolikt betydelse från förtroendesynpunkt. Det finns många fler exempel på arbeten, -arbetsuppgifter eller funktioner där det kan vara av betydelse att bedöma -arbetssökande och arbetstagare från vandelssynpunkt.

Det känns dock angeläget att påpeka att eventuella krav på viss privat vandel arbetsrättsligt sett inte kan handla om allmänmoraliska eller moraliserande uppfattningar, som i praktiken saknar relevans för arbetstagarens -arbetsuppgifter.

Jag har ett intryck av att den stora -ökningen som vi har sett beträffande -registerkontroller, en nästan tiofaldig -ökning på tio år, sannolikt kan tolkas som ett ökat arbets-givarintresse för vandels-bedömningar. Om det förhåller sig på det sättet finns det sannolikt goda skäl att fundera över hur bedömning av -arbetssökandes ”personliga vandelslämplighet” bör utformas som en del av rekryteringsprocessen och inte i första – och oftast enda – hand i form av registerkontroll.

Arbetsrättsexperten
Tommy Iseskog
Driver Iseskogs Juridiska
konsultbyrå.


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN
#3