Rätt kompetens ger jobb

– inte sänkta trösklar


2018-10-29 - KRÖNIKÖREN. Den som har kompetens som efterfrågas för ett visst arbete, har inte särskilt svårt att få anställning på dagens arbetsmarknad. Tyvärr kan inte kompetensskapande åtgärder i någon nämnvärd utsträckning åstadkommas genom arbetsrättslig lagstiftning. Däremot behövs andra politiska insatser, som handlar om kompetenshöjande åtgärder. Det skriver vår krönikör Tommy Iseskog.


Som brukligt är fick inte arbetsrätten någon framträdande roll under valrörelsen. Jag har noterat att arbetsrättsliga frågor inte har getts någon framträdande roll i svensk valdebatt under de senaste decennierna. Detta får naturligtvis inte tolkas som att arbetsrätten skulle vara oviktig för de politiska partierna. Förklaringen står närmast att finna i dels att det faktiskt råder ett stort mått av konsensus inom arbetsrättsområdet, dels att arbetsrättsfrågor ofta är ”för komplicerade” för den typ av politisk debatt som förekommer i en valrörelse.

Av de politiska partiernas valmanifest kan dock konstateras att vissa frågor inom arbetsrätten kommer att komma upp på den politiska dagordningen under den framförliggande mandatperioden, oavsett vilken regering som kommer att styra landet framöver.

Socialdemokraterna lanserade i slutet av valrörelsen ett förslag om ”familjevecka”. Förslaget innebär att föräldrar skulle få fem extra föräldraförsäkringsdagar att nyttja under en period då barnen är lediga från skolan. Social- demokraterna kom också tidigt i valrörelsen med förslag om att avskaffa allmän visstidsanställning (AVA). De nu nämnda förslagen är kontroversiella och torde ha svårigheter att få majoritet i riksdagen.

En fråga, som tveklöst kommer att bli aktuell i närtid, rör det som brukar benämnas som ”trösklar” på arbetsmarknaden. Allianspartierna har lanserat begreppet inträdesjobb, som skulle handla om (relativt sett) enklare jobb och med en lägre lön än minimilön enligt kollektivavtal.

Regeringen har tidigare under året presenterat etableringsjobb i samarbete med vissa av arbetsmarknadens parter. Etableringsjobben skulle vara ”vanliga jobb”, arbetsgivarens lönekostnad skulle begränsas till drygt 8 000 kronor per månad och den etableringsjobbsanställda skulle erhålla en skattefri ersättning från staten. Kombinationen lön och etableringsersättning skulle ge arbetstagaren en disponibel inkomst i nivå med minimilön enligt kollektivavtal.

Allianspartiernas förslag om inträdesjobb förutsätter antingen att arbetsmarknadens parter träffar kollektiv- avtal om den tänkta lägre lönenivån eller att lagstiftaren på något sätt reglerar lönetak för dessa anställningar. Det sistnämnda skulle onekligen vara principiellt upphetsande, eftersom den svenska modellen (i sin originalversion dessutom) alltsedan Saltsjöbadsavtalet 1938 innebär att staten inte ska lägga sig i lönebildningen. Regeringens förslag om etableringsjobb innebär bland annat att subventionen inte ges till arbetsgivaren (som är brukligt vid anställningsstöd), utan direkt till individen.

De föreslagna modellerna för ”sänkta trösklar” har som synes olika principiella konstruktioner, men de båda förslagen har en viktig sak gemensamt; ekonomiskt stöd tros ha en avgörande betydelse för anställning av personer som tillhör den aktuella målgruppen (unga utan utbildning, långtidsarbetslösa och nyanlända).

Förvisso har en arbetsgivares kostnad för arbetskraften betydelse vid alla typer av anställningar. Enligt min erfarenhet är det emellertid två andra grundläggande faktorer som avgör om och att ett anställningsavtal kan träffas.

För det första krävs att arbetsgivaren har behov av arbetskraft. Även om en arbetsgivare erbjuds ett anställningsstöd som fullt ut täcker lönekostnaden, visar all erfarenhet att arbetsgivarens vilja att anställa förutsätter att det föreligger ett faktiskt behov av arbetskraft. För det andra krävs att arbetstagaren har den kompetens som erfordras för att arbetet ska kunna utföras så att arbetsgivarens behov av arbetsinsats tillgodoses.

Vi kan konstatera att arbetssökande, som har den kompetens som efterfrågas för ett visst arbete, inte har särskilt svårt att få anställning på dagens arbetsmarknad. Tyvärr kan inte kompetensskapande åtgärder i någon nämnvärd utsträckning åstadkommas genom arbetsrättslig lagstiftning. Allehanda andra politiska insatser, som handlar om kompetenshöjande och kompetensutvecklande åtgärder, behövs däremot.


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN
#9