Projekt blir
meningslöst arbete


2018-04-04 - Projekt är bara en uppvisning i konsten att "tänka utanför boxen". "Projektet är en illusion av handlingskraft som sällan leder till tänkta effekter", säger statsvetaren Mats Fred som nu disputerar med en avhandling om projektifieringen i samhället.


Din forskning visar att projekt inte riktigt fungerar som man tänkt sig. Varför?

– Att starta projekt visar på handlingskraft, man tar tag i saker och ting, visar att man är intresserad och redo att göra något åt olika problem. Men erfarenheten visar att många av de ”sociala” projekten, exempelvis mot arbetslöshet, social exkludering eller för jämställdhet, har svårt att komma åt den bakomliggande problematiken på organisatorisk och strukturell nivå. Man löser, i bästa fall, de problem man ämnat lösa för enskilda individer, men när projektet är över har väldigt lite eller inget förändrats på organisatorisk nivå. De mer permanenta strukturerna ser ut och fungerar som de gjorde före projektet och några mer långsiktiga förändringar är ofta svårt att påvisa från projekten.

– Man pratar ibland om implementeringssvårigheter och problem med organisatoriskt lärande. Ett konkret utfall av detta är att projekt ofta blir nya projekt snarare än att de leder till tänkt förändring av permanenta strukturer och organisationer. Projekten, som ofta bemannas med engagerade personer, finner ny projektfinansiering när ordinarie verksamhet inte verkar mottaglig för deras resultat.

Är det så att det startas ”projekt” för att få folk att ”sluta tjata” om något som behöver fixas, eftersom de då ger en illusion av att jobba på en lösning?

– Svårt att svara på. Säkert finns det sådana exempel, men jag finner inga konkreta sådana i min forskning. Men det är ju tydligt hur politiker exempelvis kan ”använda” projekt för att visa handlingskraft och att man tar vissa frågor på allvar och är villig att satsa energi och resurser på särskilda frågor.

Är det ett sätt att göra tillvaron lite roligare?

– För vissa tjänstemän som jobbat i kommunerna en längre tid kan projekt vara ett sätt att bryta det vardagliga rutinarbetet till något mer spännande, något som ger dem en annan ansvarskänsla och också sätter dem i kontakt med ledningen och politiken på ett annat sätt än mycket av det dagliga arbetet du annars gör.

Kan du ge exempel på misslyckade projekt?

– Beror på hur man definierar misslyckade. Tittar man på projekt finansierade av Europeiska socialfonden exempelvis, så når många av dessa det tänkta resultatet – x antal ut i arbete eller x antal som upplever sig stå närmare arbetsmarknaden ökar, och så vidare. Men leder de till en minskad arbetslöshet på längre sikt, förändrar de organisatoriska strukturer som gör att vi som samhälle blir bättre rustade för framtida liknande problem? Nej. Vi är duktiga på att driva projekt men inte så bra på att ta tillvara på resultaten eller lära oss av dem.

Kan det alltså ha en helt annan funktion än det egentligen är tänkt för?

– Jag finner i min forskning hur kommuner använder sig av ett projekttänk, ett projektspråk eller en projektlogik för att hantera all möjlig typ av verksamhet. Det innebär att man projektlikgör sin verksamhet och låter projektlogiken ta över även i det dagliga arbetet. Projekten initieras ju också ofta för att bidra till innovation, kreativitet, ökad samverkan och flexibilitet. Men i det praktiska arbetet verkar projekt snarare användas för att få kontroll över aktiviteter, tidsätta saker, tydligt budgetera precisa händelser och tydliggöra ansvar.

Din forskning visar att man på organisatorisk nivå blir bättre på att driva projekt när man ägnar sig åt projekt. Men till vilken nytta?

– Mitt argument är väl snarare att man genom projekten förväntar sig bli bättre på att hantera en massa saker som arbetslöshet, ungdomskriminalitet, utanförskap och så vidare, men i själva verket verkar man mer än något annat mobilisera för kommande projektaktiviteter. Projekten ses som ett medel att nå något annat, men man tänker inte på att den mängd ”medel” som används också får konsekvenser för organisationerna.

– Man utbildar tjänstemän i projektledning och projektmetodologi, utvecklar projektmodeller och tar fram projektpolicyer för att exempelvis kunna hantera arbetet med ungdomskriminalitet eller utanförskap, och räknar inte med att detta ”kapacitetsbygge” också får konsekvenser. Organisationerna förlitar sig mer och mer på en projektlogik, vilket också gör att individer, organisationer och strukturer runt omkring anpassar sig efter denna logik.

Har antalet projekt ökat?

– Den frågan har visat sig mycket svår att svara på. Jag tänkte inledningsvis att man enkelt kan finna svar på detta genom att kolla i budgeten för kommuner. Men i budgeten definieras inte organisationsform. Externa medel kan man finna i budgeten men de interna medlen kan användas för att organisera projekt som såväl rutinarbete.

Hur kom du på idén att forska om just projekt?

– Jag arbetade i åtta år som utvärderare av projekt innan jag blev doktorand. I detta arbete kom jag snabbt i kontakt med projekt som blev projekt som blev projekt och hamnade i många diskussioner om svårigheten med att ta tillvara på projektresultaten. Många hävdade att projekten inte leder till något, men min hypotes var då att denna mängd projekt såklart måste leda till en massa saker, men vad och hur? På detta sätt började jag fundera på projektifiering som ett fenomen mer än bara en massa projekt.

– Kanske är det så att projekten drar med sig en logik som på olika sätt påverkar organisationerna. Det var min idé!

Mats Fred

Statsvetare vid Lunds universitet och Malmö universitet. Han disputerar med avhandlingen ”Projectification: The Trojan horse of local government”.

PETRA WEISS


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN