Tid att reflektera och delegera

 

2019-04-15 - En gång i tiden var jag administrativ redaktionschef på en ganska turbulent redaktion på en av dåtidens mest framgångsrika dagstidningar. Det var en tuff arbetsplats, med en ledning som bara ville prata pengar in och unga ambitiösa journalister som ville prata om allt, utom pengar in.

Som ny chef gick jag en ledarskapsutbildning för att få kunskaper, perspektiv och input från andra chefer. Det på kursen som gjorde djupast intryck på mig var frågan om tid för reflektion. Att man som chef behöver lägga in luft i kalendern så att man har tid att tänka fritt och förbereda vad man ska säga och hur man ska säga det, eftersom konsekvenserna av halvdåliga lösningar och ogenomtänkta svar blir så tråkiga.

Metoden för att uppnå detta var enkel: delegera, delegera och delegera ännu mer. Så självklart och moget det lät; jag behövde bara lära mig bli bättre på att dela med mig så skulle resten gå av sig självt.

Upplyft av denna insikt kom jag tillbaka till jobbet. Jag tittade mig omkring i kontorslandskapet. Delegera, var det. Men till vem? Alla kollegerna sprang runt som skållade råttor och försökte förtvivlat hinna med sitt vanliga jobb. Att ens fånga någon av dem tillräckligt länge för att hinna be dem ­göra något av det som de inte hade gjort förut var inte möjligt.

Jag fick fortsätta som innan. Och ägna resan hem från jobbet åt reflektion. Men när jag väl satt på pendeltåget blev det i allmänhet mer av ånger och mindre av reflektion över framtiden och andra saker som det gick att göra något åt.

I det här numret av Personal&Ledarskap skriver vi om arbetsgivare som ­lägger in tid för reflektion på schemat. Eller ”tjänsteutveckling”, som de kallar det på företaget Youcall i Piteå.

ANN OLRIN

chefredaktör


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN