Kvinnor och mäns hjärnor är inte så olika som forskningsmyterna påstår


2018-06-12 - Fungerar män och kvinnors hjärnor på olika sätt? Skillnaderna i förmågor är inte så tydliga som många tror, konstaterar ingenjören och vetenskapsjournalisten Angela Saini efter att ha granskat ett hundratal studier. I en ny bok slår hon hål på flera forskningsmyter.


Ingenjören och vetenskapsjournalisten Angela Saini. Foto: Rainer Niermann.

Stark eller svag, förnuftig eller känslostyrd, teknisk eller omvårdande. Att vissa egenskaper tillägnas mannen och andra, oftast dess motsatser, tillägnas kvinnan har en lång historia. Även i dag lyfts könsskillnader fram sett till exempelvis matematiska, verbala och sociala förmågor.

Men vad säger egentligen forskningen? Den brittiska ingenjören och vetenskapsjournalisten Angela Saini har i sin senaste bok ”Underlägsen” granskat ett hundratal uppmärksammade studier som berör frågor om kön, biologiska och psykologiska skillnader. Hon har också har ställt frågor till forskarna bakom flera av studierna.

Angela Saini visar att många studier som har betydande vetenskapliga brister ändå har fått stort genomslag, vilket i sin tur har påverkat synen på kvinnors och mäns förmågor, kompetenser och karriärval.

– En publicerad studie är inte den osminkade sanningen. Det finns en historia bakom och det är för mig det mest fascinerande, säger Angela Saini till Ny Teknik i samband med det svenska boksläppet.

I Storbritannien är bara 9 procent av alla yrkesverksamma ingenjörer kvinnor. Men tittar vi på resultaten bland gymnasieelever i Storbritannien finns knappt några skillnader i betyg mellan könen inom vetenskaperna och matte. Det är mer sannolikt att tjejer får högsta betyg i dessa ämnen än killar i samma ålder. Ändå väljer en betydligt lägre andel kvinnor vetenskap som karriärväg.

Angela Saini själv trodde tidigt att hon kanske var ett undantag som teknikintresserad flicka. Den bilden förstärktes i gymnasiet när hon var ensam tjej på kemi- och mattelektionerna, liksom senare när hon började läsa till ingenjör på universitetet, som enda kvinna i sin klass. Arbetet med hennes senaste bok fick henne att inse hon att hon inte var så ovanlig, trots allt.

– Jag har lärt mig att jag inte är olik andra kvinnor och att kvinnor inte är särskilt olika män. Skälet till att vi ser skillnader till stor del, men kanske inte helt och hållet eftersom vi inte har hela bilden ännu, beror på val, kulturellt och socialt tryck, och på hur vår värld ser ut i dag.

En viktig del av god forskning är att återskapa studier för att visa att resultaten håller. Det är ett kriterium som långt ifrån alla studier som har format bilden av manligt och kvinnligt klarar, inte ens i modern tid.

Ett exempel är en studie som har fått stort eko under 2000-talet, ledd av psykologen och hjärnforskaren Simon Baron-Cohen vid universitetet i Cambridge. Studien har citerats i åtskilliga vetenskapliga artiklar och böcker. Angela Saini problematiserar i sin bok både hur experimentet gick till och vad man drog för slutsatser av resultatet.

Studien omfattade över 100 barn som var drygt två dagar gamla. Tanken var att bebisarna när de var så små skulle vara opåverkade av miljön, och kunna visa på medfödda, naturliga egenskaper.

Varje bebis utsattes för två stimuli, ett ansikte, som tillhörde den doktorand som genomförde experimentet, och en leksaksmobil. Frågan var vad bebisarna skulle dras till mest. Teorin här var att mer sociala barn skulle föredra ansiktet, medan mer mekaniskt inriktade barn skulle dras till mobilen.

Ungefär 40 procent av de nyfödda pojkarna föredrog leksaksmobilen, medan drygt 36 procent av de nyfödda flickorna drogs till doktorandens ansikte. Det var en signifikant skillnad och ansågs i förlängningen vara ett bevis för att män naturligt är bättre på att analysera och bygga system, medan kvinnors hjärnor i högre grad är utvecklade för empati och sociala förmågor.

Ett problem med studien var att doktoranden som utförde experimentet på förhand visste barnens kön, något som kan ha påverkat försöken. Dessutom har studien inte gått att återskapa med samma resultat.

I kontrast till detta kan vi titta på psykologiprofessor Melissa Hines forskning, också hon verksam vid Cambridge. Hon har flera gånger visat att könsskillnaderna är små, om ens märkbara, vad gäller motorik, spatialt tänkande, matematisk och verbal fråga. Men Simon Baron-Cohens studie har fått betydligt större genomslagskraft än Melissa Hines. Varför då?

Något Angela Saini lyfter fram är att både vetenskapliga tidskrifter och journalister har en tendens att lyfta fram sådant som uppfattas som sensationellt, men också sådant som förklarar skillnader i samhället med att vi är skapta på ett visst sätt. Vi behöver titta på helheten för att faktiskt förstå hur det ligger till, inte bara på biologi, utan också på historia och kultur, ur ett långt och djupt perspektiv, menar Angela Saini. Beroende på tid och rum har mäns och kvinnors förmågor varierat, något som tyder på att biologi inte kan ge hela svaret.

För inte så länge sedan fanns en bild av att kvinnans intellekt inte kunde motsvara mannens. Charles Darwin var en av många vetenskapsmän som ansåg att det var så det förhöll sig.

Kvinnorättsförespråkaren Caroline Kennard från Massachusetts skrev i slutet av 1800-talet ett brev till Charles Darwin för att fråga om hans syn på kvinnors intellektuella förmåga. Han svarade att kvinnor visserligen är moraliskt överlägsna männen, men att de sannolikt aldrig skulle kunna nå samma intellektuella nivå, på grund av arvet. Besviket skrev hon tillbaka: ”Låt kvinnans miljö likna mannens, med hans möjligheter, innan hon rättvist kan bedömas vara hans intellektuellt underlägsna.”

– För hundra år sedan ansåg många biologer att kvinnor var mindre intelligenta för att de hade mindre hjärnor. Sedan fick kvinnor rösträtt och började ta sig in på universiteten, bli professorer och nu har det skett ett skifte där bilden är att kvinnor kanske inte ses som mindre smarta, men att de gör andra val, naturligt, att de är biologiskt predisponerade att välja andra saker än män. Om 100 år har vi kanske gått vidare från detta, till en ny fråga, säger Angela Saini.

Vi har länge vetat att kvinnor och män i genomsnitt är lika intelligenta, att det inte finns någon skillnad, fortsätter hon. Frågan blir då: Varför ser samhället ut som det gör?

– Varför är kvinnor så underrepresenterade på så många håll, till exempel bland ingenjörer? Varför får kvinnor lägre lön och behandlas annorlunda? Det här pusslet blir inte bara biologiskt, när vi vet att de psykologiska och kognitiva skillnaderna är små, det blir också socialt och kulturellt, säger Angela Saini.

Forskning är inte ren och objektiv, menar Angela Saini. Vi bär alla på idéer och erfarenheter som kan påverka studierna och de som handlar om könsskillnader rör sig inom ett ökänt, problematiskt vetenskapsområde som Angela Saini visar har gjort många och upprepade fel.

– Vi behöver vara medvetna om att människor som studerar människor kommer att ha en viss bias med sig in i forskningen. Det går inte att undvika helt.

Angela Saini är medveten om att andra också kan kritisera henne för att ha förutfattade meningar.

– När jag skrev den här boken hade jag de människorna i åtanke hela tiden, twittertrollen som säger att jag inte är noggrann, att jag inte har referenser. Det är därför jag har ansträngt mig för att referera till allt och jag har gett alla, vilken sida de än har stått på, möjlighet att försvara sin ståndpunkt och förklara sin forskning. Jag har gett alla en ärlig chans och inte målat över eller retuscherat något.

Jag frågar Angela Saini om vilka råd hon har till dem som vill bli bättre på att läsa forskning kritiskt, och hur hon tycker att vi ska förstå forskning.

– Det är ett av de budskap som jag vill att läsarna ska ha med sig från boken, att vara en kritisk läsare. När du ser en studie som publiceras i en vetenskaplig tidskrift eller i pressen, ta den inte bara som den är utan fundera över vad de säger. Vad säger data, och hur trovärdig är den? Vilka tolkningar gör man av datan, vilka spekulationer görs? Ofta är det där problemet ligger, inte i datan. Fråga dig själv om forskningens kontext, och om kvaliteten på tidskriften.

En tumregel är att inte lita på allt du läser, men det betyder inte att du inte ska lita på något du läser, säger Angela Saini. Det finns saker som vi har starka bevis för och som vi i hög grad kan acceptera, som forskningen om klimatförändringarna. Där finns en väletablerad konsensus. Men i frågan om könsskillnader det inte fallet i dag, menar hon.

Innan hon skrev boken trodde Angela Saini att det fanns ett större forskningsstöd för skillnaderna mellan kvinnor och män vad gäller till exempel spatialt tänkande och matematiska förmåga. Att få reda på att skillnaderna de facto var små förvånade henne. Det borde vetenskapen ta visst ansvar för, tycker Angela Saini. Om forskare säger att kvinnor inte är lika bra på matte kommer det tolkas som att kvinnor inte är bra på matte, vilket kan påverka deras prestation och öka gapet.

– Den evolutionära psykologins rykte kunde inte vara sämre än vad det är nu. Neurovetenskapen har använt magnetröntgen som en sorts universalmetod som ska ge alla svar om hjärnan, men där vissa resultat överdrivits, vilket jag skriver om i boken. Jag tror att det finns en viss förståelse för att misstag har gjorts och att det finns en vilja att göra bättre.

I samhället pratar vi nu inte bara om kvinnligt/manligt, utan även om andra könsidentiteter. Tror du att forskningen kommer att ta hänsyn till detta?

– Ur den synvinkeln är den här boken väldigt binär. Några har frågat mig varför jag inte har tittat på transfrågor i boken. Det beror på att vi inte har den forskningen ännu. Vi är inne i ett tidigt stadium där man försöker rita in området. På så sätt halkar forskningen delvis efter samhället, som redan tänker på de här frågorna. Jag väntar mig att det jag har skrivit om kan verka gammeldags efter min död, eftersom både samhället och forskningen utvecklas.

Att titta på just kvinnligt och manligt spelar roll för att det har ett socialt värde, säger Angela Saini. Women's March, demonstrationen som hölls i Washington D.C. i januari för att främja kvinnors rättigheter, anordnades för att kvinnor historiskt sett har setts som en enhetlig grupp, en grupp som också har missgynnats, säger Angela Saini. Men det ska inte tolkas som att alla kvinnor är lika varandra.

– Tills vi har löst de sociala problemen så spelar de här kategorierna roll. Eftersom de har ett socialt värde får de ett biologiskt värde, så vi kan inte avfärda det helt. Om det spelar roll i vår kultur spelar det roll i biologin.

Mer om Angela Saini

Angela Saini är en brittisk vetenskapsjournalist med en ingenjörsexamen från Oxford samt en inom vetenskap och säkerhet från King's College London.

Hennes senaste bok heter ”Inferior: How Science Got Women Wrong and the New Research That´s Rewriting the Story”. Den kom nyligen ut på svenska med titeln ”Underlägsen: Den misslyckade vetenskapen om kvinnan”.

Angela Saini har bland annat skrivit för New Scientist, The Guardian, The Economist och Wired.

Hon har även vunnit flera priser. År 2008 vann hon Prix Circom för sin granskning av falska universitet. Fyra år senare fick hon pris för bästa nyhet av de brittiska vetenskapsjournalisternas organisation för sitt reportage i The Guardian om hur domstolar använder statistisk på ett felaktigt sätt. 2015 tog hon guldet i American Association for the Advancement of Sciences årliga Kavli-pris för en dokumentär om fågelsång och det mänskliga språket.

Ny svensk bok om hjärnor och könsskillnader

Markus Heilig, professor i psykiatri vid Linköpings universitet, kom nyligen ut med boken ”Hon, han och hjärnan”. Han refererar delvis till samma studier som Angela Saini, men kommer fram till en annan slutsats.

Markus Heilig skriver bland annat att biologiskt kön är ”den mest fundamentala skillnad som kan finnas mellan individer” och att det är viktigt att ta hänsyn till detta för att inte en grupp ska missgynnas.

Till exempel tar han upp att det i gruppen extremintelligenta individer finns en övervikt av män, men att män också är överrepresenterade bland dem som ”helt misslyckas i utbildningssystemet”. Markus Heilig refererar också till studier som visar på könsskillnader i matematisk och spatial förmåga och i attityder till matte redan under förskoletiden.

ANIA OBMINSKA

Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Ny teknik.


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN