Hon lämnade hr och skrev en roman


2019-08-26 - Hon har en tung hr-karriär bakom sig som tidigare personalchef på Atlas Copco. Nu har Marianne Hamilton lämnat hetluften på jobbet för att i stället skriva fiktion om management.

– Jag har upptäckt att jag nog är författare, säger hon i sitt gulmålade vardagsrum där tavlor visar upp hundar och oljemålade porträtt på barnbarn.

Inne i matsalen ligger högar med böcker på ett bord. Marianne Hamilton har gått i pension som personal­direktör på verkstadskoncernen Atlas Copco, men växlat upp skrivandet, och den nya boken är något så ovanligt som en managementroman. I hennes femte bok, Ladan, står tre näringslivskvinnor i fokus – en affärsjurist, en revisor och en managementkonsult – som träffas hos sin gemensamma mentor på Gotland.

En av bokens poänger är att varje person bär ansvar för sin egen framgång. Mentorn i boken har drag av författaren. Tanken kring det personliga ansvaret liknar Hamiltons egen managementfilosofi och hon säger återkommande saker som att ”förväntningar är för barn”. En vuxen person styr själv sin situation genom att göra e­gna aktiva val, tar ansvar, ber om hjälp men skyller aldrig ifrån sig.

Filosofin finns inte bara i böckernas värld. Under 16 år satt Marianne Hamilton i Atlas Copcos ledningsgrupp med ansvar för verkstadsbolagets organisationsutveckling. Hon var initiativtagare till koncernens ”globala interna arbetsmarknad”. I stället för en centraliserad process där huvudkontoret ansvarade för vem som skulle arbeta var och med vad så vände hon på steken. Det var upp till varje medarbetare att själv söka sig vidare. I den nya decentraliserade organisationsmodellen med 27 självständiga divisioner, som än i dag är utmärkande för Atlas Copco, rekryteras chefer i hög grad internt. Inte minst gäller det koncern-vd:ar, som den förre vd:n Ronnie Leten, eller n­uvarande vd:n, Mats Rahmström.

Omdaningen av verkstadsbolaget började för 25 år s­edan på en konferens i spanska Sevilla. Marianne H­amilton var nytillträdd personaldirektör och skulle presentera hur personal internt kunde göra karriär. Det skulle finnas en global och transparent arbetsmarknad, som varje chef skulle använda sig av.

Marianne Hamilton har som nämnts upptäckt att hon är författare och att hon tycker om fiktion. Hur ser hon då på att hon inte har tagit tag i författarskapet tidigare i livet? Det har hon, är det korta svaret.

– Jag har alltid varit duktig på att hitta orden. Ganska komplexa saker på Atlas Copco kunde jag ofta förklara relativt enkelt. Man måste ha fantasi om man ska kunna blicka framåt mot någonting som ännu inte existerar, ha fantasi om man ska få folk att sluta åka till ett huvudkontor stup i ett, till någon chef som säger vad de ska göra. Vision kräver fantasi och det har jag alltid haft.

Att varje person söker sig vidare i stället för att utnämnas till någonting handlar också om att chefen får ett bättre förhandlingsläge. Vill en chef att en anställd ska flytta till exempelvis Brasilien, kan hon såklart ställa motkrav: ”Ja, det gör jag – om jag får ta med mig båten. ”Men när någon söker en tjänst, då har i stället chefen initiativet i lönesättningen, resonerar Hamilton.

Hon minns konferensen i Sevilla då hon presenterade idén om en ny decentraliserad organisationsmodell och hur hon illustrerade visionen med blommor som hade r­ötter och flög iväg över vidderna.

– Och där satt alla civilingenjörer med stora ögon. Det är ju ganska fint folk, men jag sa: Från och med nu är det bara att släppa loss, det är bara att söka! Det var ingen som pratade med mig i kaffepausen. Men jag gav mig inte, jag stod på mig.

HELENE ROTHSTEIN


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN