Få DO-anmälningar leder till åtgärder


2020-03-09 - TEMA Åldersdiskriminering är den näst vanligaste anmälda diskrimineringen i arbetslivet. Men bara ett fåtal DO-anmälningar leder till åtgärder. - Diskrimineringslagen riskerar att förlora sin betydelse om inget ­händer efter anmälan, säger Lena Svenaeus, som forskar om diskrimineringslagstiftningen vid Lunds universitet.

Antalet anmälningar om åldersdiskriminering i arbetslivet till DO ligger i snitt på 138 per år, och har genom åren­ ­både ökat och minskat. Enligt DO är det dock svårt att säga ­något om hur vanligt det är med åldersdiskriminering i arbetslivet utifrån dessa siffror.

– Det finns ett mörkertal också. Våra siffror säger inte så mycket om förekomsten, eftersom många olika faktorer kan påverka om en individ väljer att göra en anmälan, ­säger Clas Lundstedt, pressansvarig på DO.


Clas Lundstedt, pressansvarig DO. Foto: Hans Alm.

Enligt Lena Svenaeus, ­tidigare Jämo och forskare i rättssociologi vid Lunds universitet, är det svårt att ge en exakt bild av hur åldersdiskrimineringen ser ut i arbetslivet. Hon har gjort en sammanställning av forskningen på området och konstaterar att åldersdiskriminering verkar tillhöra de vanligaste typerna av diskriminering på arbetsmarknaden, precis som anmälningarna till DO också antyder. Det visar också resultatet av ett stort fältexperiment som redovisas i en IFAU-rapport 2017:8.

– Vi har forskning som visar att redan från 40-årsåldern faller sannolikheten att bli kallad till intervju, säger Lena Svenaeus.

En undersökning som DO genomförde 2017 visade samtidigt att alldeles för få arbetsgivare bedrev ett aktivt arbete för att motverka diskriminering.

Sedan åldersdiskriminering blev förbjuden enligt lag 2009 har DO fått in sammanlagt 1 538 anmälningar om åldersdiskriminering i arbetslivet, fram till februari 2020. Enbart åtta av dessa har gått ­vidare till domstolsförhandling.

Varför driver DO så få processer sett till antalet anmälningar?

– DO går till domstol i de fall vi bedömer att det behövs en dom, till exempel när det saknas domstolspraxis. I de flesta fallen avslutar vi i stället vår tillsyn med att vi skriver ett tillsynsbeslut. Genom att fokusera på tillsynsbeslut kan vi göra fler bedömningar som kan vara vägledande för ­andra, säger Clas Lundstedt på DO.

År 2018 ledde 17 anmälningar av 152, alltså 11 procent, till tillsynsbeslut. Motsvarande siffra för 2019 är 6 procent.

Lena Svenaeus är kritisk till att DO driver så få ärenden.

– Det är påfallande få fall som utreds och ännu färre som går till domstolsprövning Det finns mängder av situationer som förblir oprövade. Vi skulle behöva mer fast praxis på arbetsmarknaden kring diskriminering, via kollektivavtal och domstolspraxis. Diskrimineringslagen riskerar att förlora sin betydelse, om inget händer efter att man ­anmäler. Det blir en bekräftelse på att diskriminering är okej.


Lena Svenaeus, ­tidigare Jämo och forskare i rätts­sociologi.Foto: Kalle Assbring.

Anledningen till att så få tillsynsbeslut fattas, beror ­enligt DO i första hand på att myndigheten prioriterar det ­förebyggande arbetet.

– Man kommer inte åt diskriminering i samhället enbart genom att bedriva tillsyn, och därför lägger vi en hel del kraft på att sprida kunskap och förmå de som har ansvar att motverka diskriminering att leva upp till lagens krav, säger Clas Lundstedt.

När det handlar om individens möjlighet att anmäla ­diskriminering i arbetslivet, är det inte enbart till DO man kan vända sig, utan i första hand sitt fackförbund. I vilken grad fackförbunden väljer att driva diskrimineringsfall ­vidare, ser olika ut. I många fall leder förhandlingar till förlikning, enligt Lena Svenaeus.

ENNIKÖ ARNELL-SZURKOS

Ärenden i domstol

Åtta ärenden har hamnat i domstol sedan diskrimineringsgrunden ålder infördes i diskrimineringslagen 2009.

Två principiellt intressanta domar:

Från 2011: 25 kabinanställda på SAS åldersdiskriminerades, genom att de sades upp i 60-årsåldern. Sas fick betala 125 000 kronor i diskrimi­nerings­­ersättning till varje anställd.

Från 2015: Ett taxibolag dömdes att betala diskrimineringsersättning till taxiförare på grund av att bolaget satt en övre gräns på 70 år för sina förare.

Så säger lagen

Diskrimineringslagen (2008:567) förbjuder diskriminering utifrån följande diskrimineringsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Kravet att arbetsgivare måste arbeta med aktiva åtgärder har funnits i diskrimineringslagen sedan lagen tillkom 2009, men skärptes 2017.

Källa: DO


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN