Debatt: Exkludera inte anställda utan barn


2020-03-25 - DEBATT. Standarder ska omfatta alla. Exkludera inte de utan barn. Det anser Marie Wetterstrand angående det pågående arbetet med att ta fram en SIS-standard för föräldrar i arbetslivet.

I höstas såg jag en publicering på plattformen Linkedin om att tiden var mogen att ta fram en standard för ­föräldrar i arbetslivet och ett standardiserat föräldrainkluderande arbetssätt.

Att ta fram arbetsmiljöfrämjande åtgärder för att få ihop arbetslivet och privatlivet i dagens hektiska samhälle med ständig uppkoppling, internationella mötestider och distansarbeten är bra om vi alla ska få ihop våra livspussel. Många arbetsgivare och andra intressenter vill hitta de bästa lösningarna för ett hållbart arbetsliv för sina medarbetare. Men att göra en standard där man gör skillnad på föräldrar och andra tror jag är direkt kontraproduktivt.

Benämningen ”standard för föräldrar i arbetslivet” kan skapa följdproblem. Man går in på en farlig väg om man skiljer på människor och människor. Att ta fram en standard för en god arbetsmiljö är jag den första att skriva under på, men att göra skillnad på dem som har barn eller inte, är fel. Ska det tas fram en standard så ska den gälla alla, oavsett om man är förälder eller ickeförälder, gammal eller ung, akademiker eller ickeakademiker. Arbetsmiljö ska naturligtvis ­inkludera alla, eller hur?

Jag har jobbat i ledande befattningar i drygt 20 år, bland annat i en organisation där hr-avdelningen kom med direktivet att inte boka möten senare än klockan 19.00 med orden ”vi behöver tänka på alla som har barn”. Det tog inte ens fem minuter innan flera i min personalgrupp kom till mig som ledare och undrade varför de som barnlösa inte var inkluderade. Hr-funktionen förtydligade att det gällde alla – men primärt de som hade barn.

Sådana bedömningar blir svåra för de som befinner sig i gråzonen. Vilka menar vi när vi talar om de som har barn? Bonusföräldrar? Far- och morföräldrar som hjälper till? Fritids- och idrottsledare? Fosterföräldrar? Listan kan givetvis göras mycket längre, men poängen är att de alla är eldsjälar för barnen i samhället där de bor. Ska dessa personer inkluderas eller ­exkluderas? Om standarden är för föräldrar, hur ska då de utan barn ­eller de med bonusbarn eller barnbarn kunna hänvisa till standarden?

Jag är absolut för arbetet med att ta fram en standard inom området. Men då ska den gälla samtliga, inte göra skillnad och inte exkludera.

MARIE WETTERSTRAND

Driver företaget Way 2 Grow


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN