Är du din egen persona?


2019-08-14 - KRÖNIKA. Våga fråga kollegor och chefer vad de uppskattar mest hos dig som kollega, konsult, samarbetspartner, lärare eller student, gärna med något exempel eller situation där ni båda varit med råder vår krönikör Anna Dyhre.

Sommartider och ledighet brukar ge oss möjlighet att reflektera över jobb, livsval och nya löften inför hösten. Som att ta en stor bitter resorb-brustablett, för att återställa saltbalansen i kroppen efter en hektisk vinter och vår. Är jag den jag egentligen vill vara, i cv:t på LinkedIn eller i alla vackra bilder på Instagram med solnedgångar och Aperol Spritzar lite här och där?

Persona kommer ursprungligen från de gamla grekerna. De gillade att spela teater och hade olika masker, personor, för att publiken lättare skulle förstå vem man spelade och med vilken sinnesstämning. Samma skåde­spelare kunde även spela flera olika roller i samma pjäs genom att byta mask.

När vi nu ömsar skinn, från sommar och ­ledighetsmasken till höst och jobbmasken, är övergången mer ansträngande för vissa än för andra. Statistiken visar att relationer kan ta stryk när vi gnuggas mot varandra på sommarstället eller campingen, resan eller i båten.

För många kan det vara lättare att vara på jobbet med en tydligare agenda och förväntningar. Efter en lång sommar med ledighetsmasken på är det alltså välkommet att byta om till jobbmasken, även om den kanske skaver lite när alla talar om äkthet, transparens och arbetsglädje.

Inom rekrytering i dag är det många som arbetar just med personor för att på ett enkelt sätt tydliggöra vilken kompetens som eftersöks, och vilken typ av personlighet som passar in i rådande kultur, eller den kultur man efter­strävar. En blandning av både hårda och mjuka faktorer som gör det lättare att såväl visualisera framtida medarbetare som att förstå deras i­ntressen, var de bor och i vilka nätverk du kan fånga deras uppmärksamhet.

Metoden har visat sig vara framgångsrik, om man vågar utmana och fundera på vad som egentligen behövs som injektion i verksam­heten. I stället för att sätta substantiv och adjektiv som blir till knastertorra klyschor som ”Vi söker x-utvecklare som är team players” kan man skräddarsy texten för målgruppen och förklara mer ingående vad som behövs, och få mottagaren att känna ”men det är ju jag och mitt framtida jobb! Även om jag gillar mitt nuvarande.”

Persona är även titeln på en av Ingmar Bergmans mest hyllade filmer, med Liv Ullmann som spelar en ofrivilligt stum patient och Bibi Andersson som spelar hennes sjuksköterska och språkrör.

För mig är jämförelsen med närings­livet inte långt borta, då många arbetsgivare är rätt stumma när det kommer till insikter om deras verkliga behov, och därmed förmågan att kunna uttrycka vilka de är och vill vara.

Att våga se sig själv utifrån och förstå vilka karaktärsdrag som kännetecknar verksamheten. Samma sak när jag träffar rekryterare som slås av slätstrukna kandidater som bara säger det de tror ska vara rätt och lämnar sin personlighet hemma.

Vi behöver ju inte efterlikna robotar mer än nödvändigt – de ska ju ändå ta över de flesta av jobben så småningom – utan kan kanske börja med uppriktig feedback. Våga fråga kollegor och chefer vad de uppskattar mest hos dig som kollega, konsult, samarbetspartner, lärare eller student, gärna med något exempel eller situation där ni båda varit med.

Antagligen en situation där du handlade på ett för dig självklart sätt – grattis – fortsätt mer med det du gör bra och masken trillar av. Får du jobba ofta i liknande situationer där hela din persona tas tillvara? Om inte – svep resorben och fundera var masken skaver.

ANNA DYHRE

Krönikör


JUST NU PÅ FÖRSTA SIDAN