100 personer tar livet av sig

på grund av mobbning på jobbet


2020-06-15 - TEMA. Fler tar livet av sig på grund av mobbning på jobbet än vad som dör i arbetsplats­olyckor. Det menar forskaren Stefan Blomberg. På Folkhälsomyndigheten anser man att arbetsplatsen är en bra arena för att få ned an­talet självmord.

Hur många som tar livet av sig på grund av situationen på arbetsplatsen är förstås svårt att veta, men 100 till 300 personer varje år är ett antal som brukar nämnas. Siffrorna är från slutet av 1980-talet och från den svenske forskaren och psykologen Heinz Leyman som främst studerade vuxenmobbning på arbetsplatser. Hans resultat har ifrågasatts genom åren, men forskning från Norge, Italien och USA stödjer dem. Det menar Stefan Blomberg, psykolog, och verksam vid Arbets- och miljömedicin vid Linköpings universitetssjukhus.

– Det här är rimligt. Jag brukar dock säga att man ska vara väldigt försiktig. Om vi halverar den lägsta siffran, då är det en person i veckan och lika många som arbetsplats­olyckor med dödlig utgång. Det är möjligt att det är värre.

Stefan Blomberg forskar om mobbning i arbetslivet. Hans bedömning bygger på vad forskningen säger om förhöjda risker för självmord på grund av mobbning och om en indirekt effekt. Den går via ökad risk för depression från mobbning och ökad risk för suicid på grund av depression.

– Vi vet att det är tiotusentals antal depressionsfall ­årligen som är kopplade till mobbning i arbetslivet. Då är det inte orimligt att tänka sig att vi börjar närma oss de där 100 till 300 fallen.

I Sverige har främst en socialsekreterares självmord i juni 2010 uppmärksammats. Två chefer i Krokoms ­kommun fälldes i Östersunds tingsrätt för att de inte gjort tillräckligt för att stoppa mobbning. Domen var unik, ­eftersom det var första gången som underlåtenhet att göra något åt en mobbningssituation ledde till att någon fälldes. Men Hovrätten för Nedre Norrland ansåg inte att något arbetsmiljöbrott hade begåtts. Rätten slog fast att ett fel­aktigt avskedande inte i sig är ett arbetsmiljöbrott. Åklagaren ville se en prövning i Högsta domstolen. Hon ansåg att det i hög grad var sannolikt att cheferna hade kunnat förhindra självmordet om de hade följt arbetsmiljölagen. Även Riksåklagaren ansåg att det var viktigt att HD skulle pröva arbetsgivarens ansvar och hänvisade till att fler blev sjuka på grund av brister i den psykosociala arbetsmiljön. HD gav inget prövningstillstånd och motiverade inte sitt beslut. Stefan Blomberg anser att Krokomfallet visar att dagens lagar och regler inte räcker.

– Det är ingen åklagare som vågar gå den här vägen igen.

Han vill antingen se en separat mobbningsombudsman eller något motsvarande, och att mobbningsfrågorna får en egen lag med samma upplägg som diskrimineringslagen.

Stefan Blomberg påpekar att de uppmärksammade självmordsfallen på France Télécom i Frankrike är en unik ­händelse. Han tror att risken för så många självmord hos en och samma arbetsgivare är mindre i Sverige på grund av ett mindre hierarkiskt samhällsklimat. Han har dock flera exempel på arbetsgivare här i Sverige som skapat destruktiva arbetsmiljöer med uppenbar risk för självmord i både privat och offentlig sektor.

– Jag har sett arbetsgivare som till varje pris försökt att göra sig av med människor och utsatt dem för en enorm press. Det finns de som pressar mer när de ser att någon mår dåligt. Då utsätter man verkligen någon för fara.

Hur kan det bli så?

– Det handlar om vad som händer när konflikter eskalerar. Det blir personligt och man börjar att se personen som en fiende som ska bort. Personen avhumaniseras. Då kan man inför sig själv motivera handlingar som man aldrig skulle acceptera annars. Människor kan bli grymma när omständigheterna inte är de rätta.

Att veta hur stort ansvar som kan läggas på arbets­platsen för en enskild medarbetares självmord är förstås svårt. Stefan Blomberg påpekar att människor kan må dåligt av många olika skäl, men att arbetsgivaren enligt arbets­miljö­lagen är skyldig att se till att arbets­platsen inte skadar ­någon – vare sig fysiskt eller psykiskt. Riskfaktorer för mobbning som i sin tur ökar risken för självmord är extrem arbets­belastning, en kaotisk organisation, destruktivt l­edarskap och lojalitetskulturer. Han ger exem­pel från p­olismyndigheten där personer har farit illa. Det finns också poliser vars självmord klassats som arbetsskada (läs mer om polisen på sidorna 26–27).

– Mobbning är sällsynt i välfungerande organisationer där det är ordning och reda, där man litar på och stöttar varandra och där det finns ett empatiskt och tydligt ledarskap.

Om en kollega tar livet av sig kan man förstås känna skuld över att man inget sett eller förstått. Men Stefan Blomberg påpekar att de flesta som mår dåligt på olika vis inte tar sitt liv och att det kan vara oerhört svårt även för skolade inom psykiatrin att förstå och förutse.

– Särskilt svårt kan det vara med mer impulsiva självmord, då personer mår oerhört dåligt under en akut fas. Då vet vi, från personer som överlevt, att de egentligen bara ville komma bort från den akuta situationen och inte såg någon annan utväg.

Kan en krissituation på arbetsplatsen vara en sådan?

– Ja, absolut.

Om risken för självmord med koppling till arbets­livet ökar eller minskar är svårt att sia om. Stefan Blomberg ser både bra och mindre bra tecken. Han konstaterar att ­Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö började gälla i mars 2016. Sedan dess har antalet anmälda arbetsskador till Arbetsmiljöverket där mobbning och trakasserier angetts som skäl minskat, men om det beror på ett ökat engagemang från arbetsgivare vet han inte.

– Många jobbar mer aktivt med frågor som rör den sociala arbetsmiljön. Min förhoppning är att det har gett resultat.

Befolkningens ålderssammansättning med en större börda på allt färre och svårigheter med bemanningen i förhållande till uppdraget inom offentlig sektor, oroar Stefan Blomberg.

– Vi måste hålla koll så att vi inte får ett arbets­liv som kör slut på folk fullständigt.

En positiv trend är att Stefan Blomberg hör fler arbets­givare som förstår att en god arbetsmiljö lockar medarbetare och kan bli en konkurrensfördel när det är svårt att ­rekrytera.

– Jag har hört flera arbetsgivare resonera i de termerna.

Jan Beskow är professor emeritus i psykiatri och har forskat om suicidprevention hela sitt yrkessamma liv vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. Han oroas också över d­agens arbetsliv.

– Den psykiska press som många lever under gör att många reagerar med ångest, depression och utbrändhet. Och även om vi inte kan få fram säkra bevis i studier så hänger vår tids suicid ihop med ett allt hårdare arbetsliv.

Han poängterar att det är svårt att peka på en orsak till suicid men att arbetsplatsen spelar en roll.

– Kanske är man anställd på ett företag som kräver 10 procent mer i vinst med färre personal. Företaget driver på och är helt okänsligt för hur folk reagerar.

Enligt Jan Beskow sker nu en förändring internationellt. Tidigare har man trott att huvuddelen av dem som begått självmord har haft en allvarlig psykisk sjukdom, psykos ­eller depression. Forskare talar i stället om att det i lika stor utsträckning kan handla om en krisreaktion. En gemensam nämnare är snarast oförmågan att lösa extremt plågsamma problem, menar han.

Peter Munck af Rosenschöld är vd för branschorganisationen Sveriges Företagshälsor. Hans inställning är att det är självklart att arbetsplatsen påverkar hur de anställda mår och att arbetsgivare måste kunna hantera de anställdas hälsa oavsett vad hälsoläget beror på.

– Företag som arbetar systematiskt med arbetsmiljö­frågor har generellt sett lägre sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa bland sina medarbetare, konstaterar Peter Munck.

Han tillägger att det är viktigt att ha en plan för arbetsplatsen om en kollega dör eller tar sitt liv.

– Det får oerhört stora konsekvenser för de anställda. Det är helt nödvändigt att man har kopplat ett krisstöd till företagshälsan för både arbetsgruppen och chefen.

Folkhälsomyndigheten ska på regeringens uppdrag främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa och s­uicid i befolkningen. Myndigheten har ett nationellt samordningsansvar. Tidigare har fokus legat på barn, unga och äldre. Nu håller myndigheten på att utveckla området som handlar om vuxna i arbetsför ­ålder. Tillsammans med ­Trafikverket diskuteras hur vägmiljön där lokförare och chaufförer av tunga transporter drabbas av andras självmord eller självmordsförsök, berättar Jenny Telander, ­utredare på myndigheten.

– Vi har sedan en längre tid två samverkansprojekt med polisen. Det ena handlar om att de i sin yrkesroll möter många självmordsbenägna personer. Det andra projektet handlar om suicid inom polisens personal och där diskuterar vi om det går att ta fram statistik över antal självmord. Vårt mål är att få ned antalet suicider och då är arbetsplatserna en arena.

SIV ÖBERG
KARIN NILSSON

Risk för fler självmord efter pandemin

Forskning pekar på att självmord tillfälligt minskar under perioder då ett samhälle be­finner sig i kris. Dessa tillfälliga minskningar tenderar dock att överkompenseras – med en ökning i självmord efter att den omedelbara krisen har gått över. Nationellt centrum för suicidforskning och prevention varnar nu för att Sverige står inför samma typ av risk i samband med coronapandemin.

Den ofrivilliga sociala ensamheten innebär en risk i sig samtidigt som det minskar chanserna för att närstående personer ska kunna uppmärksamma och avbryta ett eventuellt pågående självmordsförsök. Riskfaktorer för självmord är förlusten av nära anhöriga. Det finns även ett stort antal av vetenskapliga ­studier som visar att flera faktorer kopplade till en potentiell lågkonjunktur ökar risken för självmord.

Källa: Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP)