Så synliggörs de osynliga normerna


2019-01-09 - Vems norm styr? Den som är privilegierad kan ha svårt att se att man själv är den som ­skapar normen. Normkritiskt ­arbete är ett sätt att nyansera verkligheten och inte minst: jobba mot diskriminering.


Den vita medelålders mannens jobbansökan åker rakt ned i pappers­korgen. När han sedan ska ta en taxi låser taxichauffören dörren och låtsas som om han inte ser honom. På vård­centralen stängs receptionen just när det blir hans tur.

Exemplen är från Diskrimineringsombudsmannens informationsfilm. Rollerna är ombytta. Det är den vita medelålders mannen som råkar illa ut och det är kvinnan med en tillsynes utländsk bakgrund som slänger ansökan.

Normkritiken innebär att kritiskt granska hur normer ser ut. Viktorija Kalonaityte är universitetslektor på Linnéuniversitetet och har skrivit en bok om normkritisk pedagogik för den högre utbildningen. Hon förklarar att inom normkritiken undersöker man framför allt hur vissa identiteter görs till en norm. Dessa grupper får då representera det allmänmänskliga trots att de kanske inte ens är en majoritet.

– Andra grupper blir då avvikande vilket kan göra att de osynliggörs eller nedvärderas. Genom normkritik kan man synliggöra dessa identiteter och bilden av människan kan nyanseras, säger Viktorija Kalonaityte.

Begreppet blev tidigt anammat av föreningsvärlden, till exempel av hbtq-rörelsen och andra som har haft ett intresse av att förändra rådande normstrukturer. Under senare år ­används begreppet alltmer inom ­näringslivet. Det är bra, tycker Kristina Gow, konsult på egna företaget ­Visdom Utbildning och som i nästan 20 år hjälpt företag att förbättra sitt arbete med mångfald. Hon tycker att normkritik är ett bra sätt att arbeta med de sju diskrimineringsgrunderna som finns i lagen.

– Jag hör många hr-chefer som är stressade över att det blir så många delar som de ska jobba med. Med normkritiskt arbete samlar man ihop diskrimineringsgrunderna under ett paraply, säger Kristina Gow.

Hon betonar hur viktigt det är att ledningen är med och att ledare och chefer får grundutbildning och ­kunskap. Mångfaldspolicyn bör vara underskriven av högsta chefen och det ska finnas en handlingsplan när det gäller trakasserier.

– Gå igenom handlingsplanen med alla. Chefer ska veta hur hen ska ­bemöta både den utsatte och den som beter sig illa, den som anmäler ska också veta vad som händer. När alla känner till handlingsplanen motverkar det i sig att det händer något, säger Kristina Gow.

När Kristina Gow kommer ut på företag jobbar hon mycket med olika värderings- och associationsövningar. Och reflektioner kring frågor som: Hur kan man hantera om det kommer ett rasistiskt uttalande? Var går ­gränsen för att en jargong ska bli för grov?

– Det blir ett sätt att lyssna på varandra och utveckla sitt tänkande kring dessa ämnen, säger hon.

En ideell förening som länge lyft de normkritiska frågorna är Scouterna. För att de egna ledarna inom ­organisationen bättre skulle kunna jobba med inkludering och norm­kritik ­startade de för fyra år sedan en kurs i normkritiskt ledarskap på ­Scouternas Folkhögskola. Den visade sig vara så populär och eftertraktad att de nu erbjuder externa kurser till ­andra ­organisationer men också till ­kommuner och företag. Peter Röjhammar är ansvarig för kurserna ­Värdebaserat ledarskap och Norm­kritiskt ledarskap och betonar att den egna upplevelsen är viktig för att verkligen skapa förståelse.

– För att kunna bryta normer måste vi börja hos oss själva och förstå vår egen roll i det. Det är oftast extra svårt att se de styrande normer för dem som följer dem. Det är först när normerna bryts som de blir synliga, säger Peter Röjhammar.

Kurserna är i workshopformat där deltagarna reflekterar över normer i sitt sammanhang och egna erfarenheter kring bland annat privilegium, makt, normer och värderingar. Det varvas med praktiska övningar och teorier där deltagarna själva får ­fördjupa sina kunskaper och kompetenser i det normkritiska ledar­skapet.

Enligt Viktorija Kalonaityte är det svårt att beskriva en normkritisk ­metod eftersom den går ut på att följa det som sker i samtalet, iaktta, utmana det som man uppfattar som problematiskt, försöka vidga perspektivet och synliggöra dem som inte talar. Grunden i arbetet med normkritik är att man behöver bli medveten om att man vill veta mer.

– Om man aldrig hört talas om normkritik, om lika villkor och lika ­behandling så är det svårt att intressera sig för det. Men har man den grundläggande kunskapen kan man avsätta tid och mentala resurser till att utvecklas inom detta.

ELSA FRIZELL