3 skiften i tankesätt för alla företag som vill överleva till 2040
Krönikor 15 Aug 2022 kl: 09:00

3 skiften i tankesätt för alla företag som vill överleva till 2040

Hur kommer världen och vårt dagliga liv att se ut om 20 år? En fråga som konsultmatchnings- och kunskapsplattformen IAMAI och Charlotte Mattfolk har ställt sig i den framtidsstudie där de intervjuat en mängd forskare, experter och företagsledare om hur de ser på framtiden. 

1. Tänk om vi löste en av vår tids största utmaningar på ett nytt sätt?

Alla företag som verkligen skapat en stark utvecklingskurva har löst ett problem på ett nytt sätt som möter sin tid och det som då efterfrågas. Men efter ett antal år – ofta 10 till 20 år senare – är inte problemet detsamma och har man inte utvecklats med sin tid så hamnar man på efterkälken eller dör ut. 

För 20 år sedan var den största möjligheten att förstå vad internet eller det vi nu kallar digitalisering skulle kunna innebära och hur det skulle komma att påverka våra beteenden, affärsmodeller, värdekedjor och inte minst en hel digital värld att spendera vår tid i. En ganska tråkig värld egentligen som sett likadan ut i nästan 10 år, men som gett oss information, ökad transparens och skapat en mängd bekväma lösningar. En slösurfande livsstil som gör att vi aldrig behöver sitta ensamma med våra tankar utan något att göra. De digitala spelarna är mästare på att förstå hur vår hjärna fungerar och hur vi fastnar i deras flöden.

Men vad är då vår tids största utmaningar och vilka utvecklingspotentialer kommer vi att se de kommande 20 åren? Det är såklart kopplat till de klimatutmaningar vi skapat genom vårt masskonsumtionssamhälle, där prylar och upplevelser i sig varit viktigare än vilken påverkan de har på naturen. Det är också vårt fysiska och mentala välbefinnande där vi de senaste åren genomgått en pandemisk ”paus-knapp” som skapat existentiella funderingar hos många människor. Det är dyrt att jobba, både utifrån ett ekonomiskt samt tidsperspektiv. Att ta sig dit, äta där, klä sig – en mängd olika utgifter och tidstjuvar som vi börjat ifrågasätta. Vi har också lärt oss att uppskatta värdet både av varandra och vår enskilda tid, vad vill vi göra i grupp och vad gör vi allra bäst i lugn och ro. Här finns en myriad av möjligheter att möta dessa nya behov på nytänkande och klimatsmarta sätt.

År 2040 har vi en mycket mer avancerad kunskap om hur vi som människor fungerar, vad som skapar stress, ohälsa, sjukdomar och kortare livstid. Vi kommer att i realtid kunna få veta vad vi behöver göra för att återställa balansen om vi blivit upprörda, när och vad vi behöver äta, sova eller pausa hjärnan. Vi kommer också att veta mycket mer om hur vi finansierar våra liv, hur vi agerar och konsumerar utifrån våra värderingar och val av klimatpåverkan, livsstil och möjlighet att känna oss nöjda eller lyckliga.

Men gäller detta verkligen alla människor? Är det här inte bara en elit som kan få tillgång till denna möjlighet – möjligtvis dessutom en galen elit som blir besatta av att mäta och följa upp data och glömmer bort att leva och njuta av nuet? En viktig fråga som vi vänt och vridit på. Det kan vara så att vi får starka motrörelser om vi upplever oss alltför utnyttjade och att vår integritet missbrukas. Men ser vi det utifrån perspektivet att detta kommer att hjälpa oss att bota cancer, må bättre, få bättre relationer, hitta de arbetsuppgifter som ger störst glädje, den avkoppling som ger störst effekt och inte minst hjälpa oss i alla de situationer där vi behöver hjälp – då kanske det är en lika naturlig utveckling som mycket av den utveckling vi sett hittills baserats på – att fördelarna överväger nackdelarna.

2. Vill vi ha ett autokratisk eller demokratiskt företag?

Vi lever i en värld där vi pratar mycket om demokrati och autokrati och delar upp världen i nationer som valt det ena eller det andra systemet. Men vi pratar sällan om det faktum att de flesta företag är autokratier med ledare tillsatta av en mycket liten grupp människor. Den mesta av vår tid tillbringar vi i system som styrs av hierarkier och organisationsformer där människor är tillsatta i olika roller för att bestämma över andra. Graden av påverkan och självbestämmande är klart mindre ju längre från toppen man befinner sig. Även i så kallade platta organisationer finns ändå strukturer som påminner mer om en autokrati än en demokrati.

Frågan är om vi ens skulle vilja ha helt demokratiska företag? Eller kanske ska vi vända på frågan – varför skulle vi inte vilja ha demokratiska företag? Tror vi att de skulle vara mer ineffektiva och inte leverera samma resultat? Skulle det bli otydligt vem som bestämmer och vilka som är viktigaste intressenterna? Men varför vill vi i så fall att nationer ska styras på detta sätt?

Det är väldigt spännande att fundera kring hur ett demokratiskt företag skulle fungera. Det skulle möjliggöras genom blockchain-teknik och kallas för DAO’s, Decentralized Autonomous Organizations. Det skulle definitivt kräva en mängd förändringar och nya tankesätt. Ska de ledas av människor eller av en algoritm? Ska man ta fram olika strategier och den som får flest röster får leda företaget tills indikationer kommer på att förändringar krävs? Eller skapas förändringarna helt enkelt automatiskt utifrån givna faktorer och värden?

En viktig fråga gäller också organisationen, där dagens demokratier inte heller är särskilt demokratiskt organiserade och strukturerade – i alla fall inte så som de skulle kunna vara om de nyttjade mer av digitaliseringens potentialer. Mycket mer skulle kunna bestämmas direkt, vi skulle kunna nyttja mycket mer av den expertis som finns i samhället – och i ett företag – för att fatta genomtänkta beslut och varje person skulle kunna ”ta uppgifter” utan att det nödvändigtvis finns chefer som koordinerar, fördelar och följer upp. Strategier kan brytas upp mer utifrån områden, uppgifter och önskade resultat.

År 2040 kommer vi att ha skapat arbetsuppgifter av väldigt många fler saker vi gör idag. En stark drivkraft för den utvecklingen är just möjligheten till en nästa våg av digitalisering och samarbete med AI som då kräver att vi tänker till tydligare kring var en människa bidrar bäst med både sitt helhetsperspektiv och specialisering – och var AI gör ett bättre jobb utifrån kapaciteten att analysera och dra slutsatser på stora mängder data.

Vi kommer också att se många fler arbetsuppgifter och tjänster i vardagen som har blivit nya affärsmöjligheter. Vi har bara sett början av alla tjänster vi kan få hjälp med i hemmet och mellan människor som hjälper varandra i vardagen. Det är inte bara produkter vi delar utan olika typer av tjänster vi kan göra för varandra med små transaktioner men ändå ett tillräckligt stort värde att få hjälp med för den enskilde. Vi har redan sett början till denna utveckling som gör att våra hem kan fyllas med olika typer av tjänsteföretag. Bara att koordinera detta kan kräva en digital assistent i form av en personaliserad och specialtränad AI-algoritm.

3. Är det människan, tekniken eller vetenskapen som driver vår utveckling?

Många människor upplever idag att utvecklingen styrs av tekniken snarare än människan. Historiskt har detta varit en mycket viktig roll för människan – att se sitt bidrag till framtiden genom möjligheten att driva förändring och bygga ett samhälle man tror på. Men de senaste 20 åren har teknikutvecklingen gett oss en känsla av att ”inte hänga med”. Frågan är samtidigt om detta inte är en av vår tids största myter. Går digitaliseringen verkligen så snabbt? Hur mycket har förändrats av våra arbetssätt de senaste 10 åren? Här delar sig synen i två läger: ett som anser att digitaliseringen går alldeles för långsamt, att vi inte alls nyttjar de system och den potential som finns på rätt sätt och att vi snarare borde växla upp både hastigheten och medvetenheten om vad som är möjligt. Inte minst för hur det också kan hjälpa oss i en omställning mot mer hållbara verksamheter. 

Det andra lägret menar att digitaliseringen gått alldeles för fort och att det skapar en stress och ett kompetensgap mellan olika människor. Slutsatsen vi drar är att båda dessa perspektiv är relevanta och vi behöver ha en diskussion kring hur vi både skapar en större delaktighet i framtiden som vi också möjliggör en snabbare takt där vi ser att det ger oss stora fördelar för framtiden. Många pratar också om att vi lägger alldeles för mycket tid på att komma överens och skapa samsyn, så vi behöver tänka till kring vad vi egentligen behöver komma överens om och varför. Finns det andra sätt att köpa in på beslut än de vi har idag? Om jag delegerar min rätt till beslut i en fråga till någon jag anser har rätt expertis, kommer jag då ha lättare att följa beslutet utan en lång förankringsprocess – än om beslutet fattas av någon jag inte har samma förtroende för?

År 2040 kommer vi att ha utvecklat möjligheten till helt nya demokratiska system med både möjlighet till större transparens och delaktighet i beslut. Vissa tror att vi kan komma att styra utbildning och kompetensutveckling så vi kan certifiera oss för att vara med i en viss typ av beslut och att andra kan delegera sin beslutsrätt till valda personer. Risken är att det blir en elitistisk lösning som gagnar en mindre grupp med mer kunskap – samtidigt så ser vi också en utveckling mot att mer och mer kunskap blir tillgänglig för många fler människor. Kanske alla ska söka efter sin egen individuella specialisering men att vi blir mycket duktigare på att blanda kompetenser och säkerställa att vi alltid har många perspektiv med i en fråga. Något vi pratar mycket om idag men i realiteten inte kommit särskilt långt i att åstadkomma på ett systematiskt sätt.

Att tänka behöver inte leda till handling – nu
All förändring, innovation och utveckling startar med en tanke. Den kan utlösas av en kris, en viss händelse eller en insikt. Lägger vi tid på att utveckla våra tankar kring framtiden så kommer vi också att bli mer förberedda på olika alternativa utvecklingar. Det är inte viktigt att ha rätt – det är viktigt att ha tänkt. Tankarna ger oss sedan möjlighet att se mönster av händelser i tidigare skeden och det ger oss också chansen att bättre analysera när det är rätt timing för oss att agera.

Alla bolag behöver en bild av hur världen skulle kunna se ut om 20 år.

Text: Charlotte Mattfolk
Foto: Unsplash